På andra våningen i den pampiga LO-borgen vid Norra Bantorget i Stockholm ligger ordförande Wanja Lundby-Wedins rum.

Ljust och luftigt, med stora fönster och en smal balkong utanför. Här finns ett bord med plats för en handfull personer och ett ståbord där det ligger böcker och papper i högar. Men det är något som fattas. Ståbordet är ett typiskt datorbord – men där står ingen dator.

– Nej, den tog jag bort för något år sedan, säger Wanja Lundby-Wedin och skrattar.

– Jag har min dator i telefonen – där läser jag mejl och skickar sms. Det är det jag använder mig mest av i jobbet. Datorn har jag hemma i stället.

Surfar du på mobilen då också?
– Nej, det gör jag inte.

Wanja Lundby-Wedin berättar om sin företrädare Bertil Jonsson som undrade varför han skulle ha dator på rummet och fick beskedet att det såg bra ut om han hade det. Men själv tycker hon att det är skönt att den inte finns där längre.

– När jag väl ställde mig där för att kolla mejlen exempelvis var det så lätt att fastna i annat.


Mobil LO-bas. Mejl och sms är Wanja Lundby-Wedins främsta arbetsredskap. Det kör hon i sin vanliga mobil. Jobbdatorn har hon däremot skrotat.

Hon är heller ingen stor användare av sociala medier, vare sig i jobbet eller privat.

– Facebook verkar väldigt roligt på det personliga, privata planet, men jag ser ingen poäng med att jag skulle finnas där som offentlig person, säger hon.

– Däremot är det viktigt för LO som organisation att finnas där och det gör vi också. Vi måste finnas där medlemmarna finns.

Visst kan hon tänka sig att blogga – men bara i korta perioder.

– Jag har gästbloggat ibland och det är roligt. Om det ska vara någon mening tycker jag att man behöver uppdatera den några gånger om dagen och det skulle jag inte hinna.

Wanja Lundby-Wedin berättar att det diskuteras mycket internt kring om LO ska använda de olika sociala medierna – inte minst för att nå fler unga människor. LO brottas med ett stadigt minskande medlemsantal och särskilt stort är tappet bland de yngre.

– Vi måste hitta nya vägar att nå dem. Det vanligaste svaret när vi undrar varför de inte är med i facket är att de inte fått frågan och det måste vi se till att de får.

Samtidigt har arbetslivet förändrats oerhört för de flesta LO-grupper i takt med att ny teknik gjort sitt inträde. För många arbeten krävs allt mer utbildning. Vad är då en arbetare – blir det inte allt mer oklart vilka som ska höra just till LO-kollektivet? I viss mån håller Wanja Lundby-Wedin med.

– Men visst är det ändå skillnad mellan en pappersarbetare som håller koll på processystemen och verkligen måste vara insatt i alla delar av processen och en tjänsteman på ett kontor, säger hon.

Den snabba teknikutvecklingen innebär stora möjligheter som inte alltid tas till vara, anser Wanja Lundby-Wedin.

– När exempelvis ett administrativt system införs kan de som är ute på golvet få som arbetsuppgift att själva sköta sin administration. Det kan göra deras jobb mer ansvarsfullt och varierat, men det kan också bli ett merarbete, säger hon.

Även om just LOs grupper ofta har ett väldigt schemastyrt arbete finns det ändå möjligheter att öka flexibiliteten inom till exempel hemtjänsten.

Wanja Lundby-Wedin talar också om hur ett sjukhus för några år sedan införde en schemaläggning som byggde på när personalen ville vara ledig i stället för när de skulle jobba och så lade systemet schema efter det. Så kallade tvättstugescheman, där de anställda själva lägger sitt schema, blir också allt vanligare i vården.

– När tekniken används så ger det människor en ökad makt över sina liv, säger hon.

Från sin utgångspunkt tycker hon att de goda exemplen är alltför få. I stället handlar det allt oftare om att använda systemen för övervakning, anser hon. Som att gå in och kolla hur många kunder en person i kassan hinner med.

– I sig är tekniken vare sig ond eller god, men tyvärr går vi nog snarare mot ökad kontroll. Integriteten kränks och det ser vi som ett bekymmer.

Hur ser hon då på arbetsgivares rätt att kolla loggar och privata mejl?

Är det rätt att vi får gå in på Facebook eller tidningar när vi är på jobbet? Eller mejla privat?

– Självklart ska vi sköta vårt arbete när vi är på jobbet, men det är viktigt att våra medlemmar som arbetstagare får veta vilka spelregler som gäller på deras jobb, att det finns en tydlig policy, säger hon.

– Sedan kan det ju vara så att man inte får mejla medan man jobbar men gör det på sin rast. Så jag ser det inte som att arbetsgivaren har en självklar rätt att kolla all mejl.

Wanja Lundby-Wedin konstaterar också att hon märkt att många faktiskt läser tidningen på jobbet för när hon publicerar något inlägg i en nättidning får hon snabbt reaktioner från läsarna.

– Det blir ett helt annat gensvar än när det bara går i en papperstidning.

Hon är också bekymrad över att många använder ett så hårt språk när de kommunicerar via nätet.

– De flesta som hör av sig till mig är faktiskt positiva, men ibland kommer det också kritiska mejl. Inte minst för något år sedan när det blåste en del, säger hon.

– Det är som att de inte tänker igenom vad de skriver. När jag svarar dem är det nästan regel att de ursäktar sig för sitt utbrott och tar tillbaka det.

För att komma till rätta med det värsta efterlyser hon en debatt om hur vi beter oss på internet.

Tror du att en debatt kan påverka hur människor beter sig?
– Ja, det tror jag. Vi är sociala varelser och har tränats i hur vi ska umgås – och då menar jag inte bara vett och etikett. Vi har lärt oss hur man beter sig i telefon exempelvis och jag tror att vi också kan lära oss datorvett.

Bland de områden som LO radar upp som de viktigaste på sin hemsida finns it-politik med. I dag handlar LOs it-arbete i första hand om att se till att användarna får vara med och utforma hur de nya arbetsredskapen ska se ut. Det gör man genom organisationen Users Award som årligen delat ut pris till goda exempel.

Däremot står inte längre tillgången till datorer i centrum för LOs medlemmar, konstaterar Wanja Lundby-Wedin. Efter satsningar som LO-datorn och åren med hem-pc är LO-gruppen definitivt med på it-tåget.

– För tio femton år sedan var många av våra medlemmar osäkra inför den nya tekniken och det var ett hinder. I dag är det resurser som är ett hinder för en del människor, exempelvis de som står utanför arbetsmarknaden. Det är som så mycket annat – de resursstarka har bättre tillgång till många saker, säger hon.

När det gäller infrastrukturen är det däremot en uppgift för samhället – det är lika viktigt som spåren är för järnvägen, anser Wanja Lundby-Wedin.

– När jag är ute på vårt sommarställe i skärgården går det inte att använda telefonen överallt och det är inte acceptabelt. Alla människor måste kunna använda den nya tekniken oavsett var de bor – vi kan inte acceptera att ett antal procent inte kan det. Sverige ska vara runt.