"Jag väljer alltid det jag tycker verkar roligast framför det jag vet att jag borde", säger Johanna Ögren. Foto: Martin Stenmark.
"Jag väljer alltid det jag tycker verkar roligast framför det jag vet att jag borde", säger Johanna Ögren. Foto: Martin Stenmark.
”En av mina största drivkrafter är att jag är lat. Jag väljer alltid det jag tycker verkar roligast framför det jag vet att jag borde. Så får jag sitta och jobba hela natten i stället." 

"Men i och med att jag ofta tar ’the easy way out’ tvingas jag att vara väldigt effektiv och snabb för att hinna med både och. ­Innan jag fick barn kunde jag exempelvis bestämma att i dag ska jag inte gå upp ur sängen. Över ­huvud taget. Då kunde jag ligga i sängen i morgonrock och ­jobba hela dagen. Och på lunchrasten passade jag på att läsa en bok. Jag älskar böcker."

"I dag kan jag till exempel bestämma att jag hämtar Tage (den tvåårige sonen, reds anm) tidigt från dagis för att jag har lust med det och sedan jobba ett par timmar på kvällen i stället."

"Jag älskar att resa. Tage besökte åtta länder förra året. Men då tar jag inte semester för att resa utan jobbar under tiden och det fungerar hur bra som helst. Jag är ingen klassiskt hårt arbetande karriärkvinna, men visst kan jag själv också se att jag ­faktiskt gör många saker och har många bollar i ­luften."

"2010 var så här i efterhand ett ganska tufft år. Företaget gjorde sitt bästa resultat hittills samtidigt som jag fick barn, tog hand om honom på heltid, skrev en bok och jobbade heltid. Det sista jag gjorde ­innan de rullade in mig på operationssalen för ­kejsarsnitt var att jobba. Två dagar efter att vi kommit hem från bb var jag moderator på en internet­kon­ferens. Och samma höst flyttade vi till Berlin."

"Jag vet inte riktigt varifrån min koppling till internet kommer. Men om man vänder på det är det nog egentligen inte internet det handlar om, utan snarare min lust att få vara med i samtalet, att höras och att skriva. Och det kunde möjliggöras via internet."

"Det var inte så att jag omfamnade den nya tekniken utan snarare att jag såg det som ett medel att nå dit jag ville. Jag började skriva på internet 1998 (på sajten surr.net, reds anm) och upptäckte att man kunde få en publik. Då var jag 22 år och drevs av att få vara med. Jag tyckte att jag hade rätt att vara med. Jag ville också nå ut och påverka. Så det blev internet. Och sedan blev det bara mer och mer internet."

"Jag har nog fått min entreprenörsanda från mina föräldrar. Inte så att de har varit stora, framgångs­rika entreprenörer själva utan genom att de, framför allt min pappa, är så orädda. Det har inspirerat mig och jag har ärvt det. För mig är det inte märkligt ­eller konstigt, det är självklart att jag ska göra massor med grejer."
 
Jag har två systrar och vi är nog ganska jobbiga alla tre. Vi har den där självklarheten, tycker att vi har rätt att vara med. Både i skolan och på arbetsplatser har vi nog varit väldigt ifrågasättande – på ett bra sätt.”

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning