<p>Jimmy Flink, utvecklare och ansvarig f&ouml;r Dataf&ouml;reningens lead developerutbildning.</p>

Jimmy Flink, utvecklare och ansvarig för Dataföreningens lead developerutbildning.

Jimmy Nilsson, utvecklare och medgrundare av konsultf&ouml;retaget Factor10.
Jimmy Nilsson, utvecklare och medgrundare av konsultföretaget Factor10.
Patrik L&ouml;wendahl, teknikomr&aring;deschef p&aring; Avanade.
Patrik Löwendahl, teknikområdeschef på Avanade.
Från att ha fått en beställning i knäet som inte ändrades alls under projektets gång, är utvecklaren numera en del av ett större team och jobbar i betydligt kortare cykler.

Förr kunde utvecklingsprojektet liknas vid en stafettpinne som lämnades från affärsanalytikern till systemeraren som sedan lämnade över till programmeraren som i sin tur gav det till testaren. I dag handlar det om att ta ett gemensamt ansvar under hela projektet. Så kan vattenfallsmetoden kontra agilt summeras med några få ord.

Visst finns det för- och nackdelar med alla arbetsmetoder, men enligt Jimmy Flink, utvecklare och ansvarig för Dataföreningens lead developerutbildning, överväger det positiva med det agila arbetssättet flera gånger om. Det är både ett trevligare och mer mänskligt sätt att jobba på, tycker han.

– Som utvecklare har man bättre kontakt med beställare och användare. Det är en fantastisk utveckling eftersom kommunikation är nyckeln till att jobba mot samma mål. Alla kanske inte gillar om beställare kommer med önskemål och synpunkter flera gånger om dagen, men upplever man det som ett problem finns det utmärkta sätt att hantera det, säger han.

Att vattenfallsmetoden har fått lämna plats åt agila arbetssätt har varit en oundviklig utveckling. Det går inte att bygga it-system som man bygger vägar, förklarar Jimmy Flink. Kraven från användarna har också drivit igenom nya arbetsmetoder.

Hur renodlat agilt man jobbar beror på arbetsgruppernas storlek. Ju större grupper, desto svårare är det att inte ha något förutbestämt. Jimmy Nilsson, utvecklare och medgrundare av konsultföretaget Factor10, anser att många jobbar i ett gränsland.

– Skiftet från vattenfall till agilt har mer gjorts på ytan än på djupet, vilket beror på att vi är ganska långsamma när det handlar om dramatiska förändringar.

Trots att Jimmy Nilsson är tveksam till hur agilt utvecklarna egentligen jobbar är han övertygad om att kraven på utvecklarna förändrats betydligt under senare år.

– Agila arbetsmetoder gör att man måste vara mer flexibel och positiv till att lära sig nya saker som utvecklare. Det är aldrig för sent för att lära sig något utan du ska alltid kunna lära dig något nytt, oavsett var du befinner dig i projektet. Det är också större krav på att vara social. Det är betydligt svårare att göra ett bra jobb för den som inte funkar med andra, tillägger han.

Enligt Patrik Löwendahl, teknikområdeschef på Avanade, är det framför allt det fyra senaste åren som agila metoder slagit, främst på grund av att vattenfallsmodellen orsakade många misslyckade resultat. När beställningar inte förändrades under resans gång utifrån organisationens behov hände det ofta att man gjorde fel saker, vilket ledde till frustration bland utvecklarna.

– Nu kan man inte längre bara vara programmerare, utan man måste jobba med hela processen, kunna förstå och förklara. De mjuka värdena har blivit mycket viktigare och utvecklare ska kunna samarbeta och kommunicera. Visst finns det nackdelar. Det kan bli stressigt eftersom det finns lite tid för reflektion. Sedan är förutsägbarheten inte lika stor.