ELDSJÄL. ”Du behöver inte staka ut en väg för att lyckas som systemutvecklare, däremot är det viktigt att hålla nyfikenheten uppe. Du måste brinna för något”, säger Spiros Pappas.
ELDSJÄL. ”Du behöver inte staka ut en väg för att lyckas som systemutvecklare, däremot är det viktigt att hålla nyfikenheten uppe. Du måste brinna för något”, säger Spiros Pappas.
För drygt 30 år sedan flyttade Spiros Pappas från Grekland till Sverige för att studera kemi. En miss i handläggningen på Högskoleverket gjorde att han i stället kom in på datalogi – något han aldrig ångrat. Han hade aldrig sett en dator tidigare och en helt ny värld öppnade sig. När han tog examen i slutet av 1980-talet var arbetsmarknaden i topp.

– Att jobba som utvecklare är betydligt bättre än jag trodde. Det är som en oändlig resa där det alltid finns ett nästa steg, säger Spiros Pappas när vi träffas på HiQs huvudkontor i Stockholm där han sedan fyra år tillbaka leder olika typer av utvecklingsprojekt.

Efter 23 år i it-branschen varav de tio första åren som systemutvecklare har han hunnit arbeta med flera metoder.

– I början jobbade jag strikt utifrån vattenfallsmodellen. Då fanns det en tro på att beställaren från första början kunde formulera exakt det som skulle göras. För mig som utvecklare gjorde det att jag aldrig förstod vad verksamheten egentligen ville. Jag visste vad jag skulle göra, men inte vilken effekt det skulle få, förklarar Spiros Pappas.

Många gånger blev resultatet inte det förväntade och skulden landade till stor del på utvecklarna.

– Det kändes väldigt otacksamt. Det var inte det här vi ville ha, kunde man ofta få höra.

Nästa steg blev att alla började anamma Rational unified process, Rup, under 1990-talet. Arbetsmetoden hade sitt ursprung i vattenfall, men var ännu mer detaljorienterad, med rollbaserade faser, många kontrollpunkter. Den är ganska tungrodd. 

Även om det agila arbetssättet är det mest utbredda sedan bara några år tillbaka, började det tankesättet smyga sig in i utvecklingsprojekten redan i slutet av 1990-talet, berättar Spiros Pappas.

– Internet tvingade många att se över sina organisationer och sitt sätt att jobba med exempelvis utvecklingsprojekt. De senaste fem åren är min känsla att merparten jobbar agilt, men många av de större företagen har fortfarande kvar vattenfallsmodellen till viss del.

Vilka är de största skillnaderna mellan de två arbetssätten?

– Det är tiden det tar att uppnå resultat, helt klart. Det är också en stor skillnad mellan hur ofta du utvärderar, gör nytt och förenklar. Genom att arbeta agilt förbättras också resultatet successivt eftersom vi får lära oss av det vi gör och de kunskaper vi hämtar in under projektets gång.

Vad tror du själv om framtiden, kommer du att fortsätta jobba med it?

– Jag har faktiskt aldrig känt mig klar. Det är hela tiden nya typer av frågor, kunder och människor. Så jag tror helt klart att jag fortsätter med utvecklingsprojekt eller organisationsutveckling med eller utan direkta inslag av it.